Le förvirrande tankar
Åter till de förvirrades land
Åter till att inte förså något
och jaga efter något uns
av sanning och sans
Jag fattar inte
Åter till att inte förså något
och jaga efter något uns
av sanning och sans
Jag fattar inte
Foxtrot, Uniform, Charlie, Kilo..
Vad ska man göra?
Exhibitionistiska drömmar och morgondagens hårda prövningar.
Inatt drömde jag en mäkta ful dröm.
Den handlade om att vi var på väg till Gällivare med tåg med laget, och av någon mystisk anledning så fanns där inga säten utan man fick ligga i skruttiga våningssängar i trä. I sängen bredvid min satt Tor (svenskalärar-praktikant för övrigt) och mumlade saker om sånt som inte borde nämnas, exempelvis vad han skulle äta till middag. Sedan småvaknade jag och upptäckte att jag hade fruktansvärt ont i ryggen men somnade sedan om för att fortsätta på min fula dröm. Dock hade jag blivit förflyttad till våran gård och det var höst och mörkt. Farmor coh farfar skulle tydligen ha ett party och när jag skulle gå dit så vidade det sig att Mattes gård var helt och hållettäckt av en gigantisk pool och i den var farmor och farfar och Tor och Markus (den andra praktikanten) och alla var rejält berusade. Det var mycket genant och jag förstod inte varför i hela världen de var där.
Jag vaknade frustande upp ur den ytterst pisamma och aningen exhibitionistiska knäppdrömmen då min far och våran käre dogge-doggelito kom inrasande i mitt rum under vilda "JAH! Vart ä hennes NÄSA?"-rop. det var ganska tur att de väckte mig, dels för att klockan var halv tio och dels för att jag gärna hade undvikit vidare pinsamheter även om det bara var en dröm.
Nu åter till verkligheten tack och lov. Eller egentligen så är et inte så tack och lov för jag ska nämnligen döma min första match imorgon. Det kommer bli läskigt och jag ska inte ens få döma med Hanna!
Ska jag vara ärlig (som jag i princip alltid är) så måste jag säga att jag börjar bli nervös som... som... öh, nån som ska hoppa ut från ett träd som är trettiofyra meter högt utan varken hjälm eller säkerhetslina (alltså någon som ska ta livet av sig).
pisamt.
Den handlade om att vi var på väg till Gällivare med tåg med laget, och av någon mystisk anledning så fanns där inga säten utan man fick ligga i skruttiga våningssängar i trä. I sängen bredvid min satt Tor (svenskalärar-praktikant för övrigt) och mumlade saker om sånt som inte borde nämnas, exempelvis vad han skulle äta till middag. Sedan småvaknade jag och upptäckte att jag hade fruktansvärt ont i ryggen men somnade sedan om för att fortsätta på min fula dröm. Dock hade jag blivit förflyttad till våran gård och det var höst och mörkt. Farmor coh farfar skulle tydligen ha ett party och när jag skulle gå dit så vidade det sig att Mattes gård var helt och hållettäckt av en gigantisk pool och i den var farmor och farfar och Tor och Markus (den andra praktikanten) och alla var rejält berusade. Det var mycket genant och jag förstod inte varför i hela världen de var där.
Jag vaknade frustande upp ur den ytterst pisamma och aningen exhibitionistiska knäppdrömmen då min far och våran käre dogge-doggelito kom inrasande i mitt rum under vilda "JAH! Vart ä hennes NÄSA?"-rop. det var ganska tur att de väckte mig, dels för att klockan var halv tio och dels för att jag gärna hade undvikit vidare pinsamheter även om det bara var en dröm.
Nu åter till verkligheten tack och lov. Eller egentligen så är et inte så tack och lov för jag ska nämnligen döma min första match imorgon. Det kommer bli läskigt och jag ska inte ens få döma med Hanna!
Ska jag vara ärlig (som jag i princip alltid är) så måste jag säga att jag börjar bli nervös som... som... öh, nån som ska hoppa ut från ett träd som är trettiofyra meter högt utan varken hjälm eller säkerhetslina (alltså någon som ska ta livet av sig).
pisamt.
