ONDAPiNGViNEN

Nu inser jag att jag tycker att jag har blivit en säreget tråkig person.
När jag läser AmyknäpptesadelgjordenpåKolansslitnabrunasadel
så inser jag att skolan har fått som dom vill.
Jag har blivit en sån där tragisk människa som inte har någon humor,
en sån där som kan säga något som gör att folk skrattar med en
och inte åt en.
det är som så det brukar vara nu..

Här är ett utdrag ur AmyknäpptesadelgjordenpåKolansslitnabrunasadel .

"     Men Helmet var spann nöjd, ty han hade aldrig kommit nia utan bara etta, tvåa och trea, vilket han fann mycket enerverande för att alla bara skulle pussa och krama och klappa honom, och Helmet var en mycket känslokall kuse. Men till slut kom TjingTjongCykelstång och gratulerade Amy med ett hjärtligt: Hetta!!!!! Vilket fick Amy på glatt humör. Sedan tog Mr Adams (eller MungoTom om man vill) och packade in alla 27 människorna inklusive sig själv och de 4 normala hästarna och hopphästen Helmet i sin nyinköpta linjebuss och körde till slottet där alla bodde. Sedan ringde han till varenda kotte han hade nummer till och ordnade en brakmiddag med tre stora rätter och en magnifik slalompåse med innehållet av en gott och blandat-påse, till alla inbegripna och en extra till honom själv, ty han var ett stort godisfan. Sedan skränade Amy:

-NUUU är det dass att gå och sova! Och så blev det alla gästerna lånade ett sovrum och Kolan och Helmet gick till kojs i stallets genomnya vrå. Sedan låg Amy vaken och pratade med Kolan om allt möjligt i varsin Walkie-talkie. Sedan hörde Kolan en duns, och det sa hon till Amy som genast tog på sig en igelkott och satte sedan iväg i ilsprång mot stallet där Kolan stod och var vettskrämd. Men Helmet stod där lugn som en galen kossa och sov sött på sitt öra.

- Lilla Kolan, viskade Amy som genom ett trollspö.

- Jag har nog hört en delfin på taket tror jag alldeles bestämt med minen hos någon som aldrig har varit på tivoli. Sedan helt utan förvarning utbrister Helmet i boxen bredvid:

-­ Har du aldrig hört hur det regnar lilla Kolahäst?! Och skrockade som en hel hop hästar, men det var ju inte så konstigt, för han var ju en häst. Amy blängde surt på Kolan och sa att Kolan var den larvigaste klohästen hon nånsin hade sett i alla sina regniga dar."

Även om det är lite barnsligt så är det dock skrivet med en sådan där
 odefinerbar ´typ, naivitet som jag hade innan.
Sen kom den där dumma Monica Dahlström och förstörde mitt sinne,
och efter henne kom Eva-Britt Breimer som inte kan tolerera ett uns av
ironi eller skämtsamhet i en text utan att ogilla den.
Och dessutom så får man inte skriva om vad man ill utan allt måste ske på hennes villkor.
Dumma tant.
Nä, nu är jag en tråkig person som skriver om tråkiga personer och
 använder aldrig ett sådant tokigt och roligt sätt att skriva på.
Nu menar jag inte att sättet jag har skrivit Amy-tycket är ett bra sätt att skriva på,
utan att det är mer.. jag som jag var förr.
Den personen som jag är på väg att bli är inte någon som jag gillar.

 Längtar tillbaka till den tiden.