ONDAPiNGViNEN

Ja, då var alltså jag och Jenny i Storklinten och wentade skiing (dock inget grammatiskt rätt där inte). Vi träffade Lovisa och hennes familj som enda personerna vi kände. Eller jaa, Jenny träffade ju några kändisar.
men när vi skulle åka hem fck vi den stora äran att upptäcka att vi hade endast mindre än tio futtiga minuter på oss att ta oss till bussen som skulle köra hem en massa ungdomar + vi. Vi kom precis i tid och vi upptäckte därför att vi inte hade några sittplatser eftersom bussen var helt proppfull med diverse fjortisar och annat pack.
Busschaffisen som agerade snäll där sa när vi frågade ifall vi fick sitta på sätena som finns absut allra längst fram vi trappen, att det fick vi. Så sagt och gjort, vi satt längst fram och hade full uppsikt över vägen.
Jag kan säga att det är rätt skumpigt och svajigt att sitta längst fram.

Här bifogas en liten bild